Forumet äger rum på Campus El Manar. Föreställ dig Frescati, men i Tunisien. Ett stort område med många fristående hus. Ganska nergånget, men intimt. Mellan detta tält, stånd och matförsäljare. Om jag ska jämföra med något tidigare forum så kommer Mumbai närmast. Forumet är övertaget av regionens rörelse och politiska kultur. De få trumhippies som är på plats blir snabbt överröstade av skrällande tunisisk hiphop. Ett annat glädjeämne är att SWP verkar ha stannat hemma. Skönt att slippa deras kvasiretorik och brölande efter den enda vägens kommunistiska politik. 7 dagar i veckan vill jag hellre knåda mina öron med skrällande trumbeats ifrån det Västsahariska tältet.
Varje dag är indelad i tre olika pass där sammanlagt 4000 aktiviteter ryms. Att välja vad man ska se är hart när omöjligt, så det är lite av en slump vad man hamnar på. Idag valde jag ett spår som handlar om olika rörelser och deras sätt att arbeta.
Dagens första seminarium är ett mikrokosmos av vad som gör ett socialt forum både helt underbart och djupt frustrerande. Ämnet var ”Fighting austerity in Europe”. Efter en halvtimme hade inte arrangören dykt upp. Det verkade tom som om det inte ens fanns någon organisatör alls. Dock fanns en redig tysk/ brittisk aktivist redo. Det blev till slut ett självorganiserat utbyte av kriserfarenheter och politisk kamp. I rummet fanns basker, tyskar italienare, tunisier, fransmän, britter, greker och flera personer fr Quebec. Under mötet blev några saker mycket tydliga. I UK och Quebec har de konservativa regeringarna valt att höja avgifterna för högre utbildning. Detta ledde till gigantiska protester. Oväntat och snabbt skapades en bred och till slut mycket stark studentrörelse. Nu har den kommit till forumet och gjort det till sitt. Här blir det väldigt konkret vad forumet gör. Skapar nätverk, utbyter erfarenheter och bygger allianser.
Eftermiddagen gick i delvis samma fotspår. Jag hamnade på ett bra organiserat möte om med fokus på ungas deltagande i de olika revolterna de senaste året. Vittnesmål från Kairo, Tunis och Dakar. Det handlar mycket om en generation som bygger och skapar underifrån. Denna ungdomsgeneration och utgör mellan 40-60% av dessa länders befolkning. Mobiliseringen börjar med centrala välfärdsfrågor, men går senare vidare. Främst handlar det om att den sittande regimens lögner inte längre accepteras. Glappet mellan högtravande ord och en alltmer desperat verklighet blir för stort. När allt fler ifrågasätter lögnen börjar det brännas. Mångt och mycket är det den främsta förklaring som ges här. Känslan leder till handling. Politiken kommer sen och kläs först då i ett språk. Kraften finns i stunden. Man vet vad man inte önskar, men det framtida alternativet återstår att formulera. Tydligt är att många av aktivisternas verktyg hämtas från deras vardag. Musik, främst lokal rap och hiphop, är sättet man kommunicerar på. Texterna är inte nödvändigtvis politiska utan mer vanligt är att den sätter ord på en vardag fylld av tristess, arbetslöshet och en oviss framtid. Då en allt större del av samvaro och samliv är digital blir då följden att även politiken flyttar dit. Men inte nödvändigtvis som politik med ett mål och en utopi utan som en reaktion på orätt och orättvisor. Sociala medier betonas, men än viktigare är mobilerna. Hittills de osmarta med sms och enkla kameror. Men de smarta börjar nu sjunka i pris och blir då alltmer tillgängliga. Telekommunikationsföretagen gnuggar händerna, men diktatorer och despoter bör se upp.
Sist idag blir ett möte om det kommande Alter Summit i Athen den 6-7/6. Då kommer forumrörelsen göra gemensam sak med Indignerade över hela södra Europa. Drivande är också ett antal vänsterpartier genom sin samarbetsorganisation Transform. Man hoppas också på stort fackligt deltagande och stora demonstrationer. Fokus kommer vara på den europeiska krisen och den demontering av välfärd som följer i dess spår.
Dock. Som feminist blir jag återigen djupt deprimerad av hur samtalet mellan människor förs. Dessa gubbar. Tar plats och saknar hyfs. Bryter av och bryter in. Älskar att säga trivialiteter och höra sin egen röst. Det duger inte.
Fumarunsgaard 